--
Jag orkar inte att allt alltid ska hända på samma gång. problem efter problem som dyker upp och gör allt värre. hur mycket mer ska jag ta? jag har gått igenom jäävligt mycket men har alltid lyckats resa mig upp, men den här gången vet jag fan inte hur mycket längre jag orkar. Samma sak varje dag. Mer problem varje dag. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan. Hur allt känns så rätt vissa dagar och jag känner mig som den lyckligaste tjejen i världen som har allt hon behöver, när jag andra dagar mår skit och känner att jag inte har någonting. Då jag ställer mig själv frågan vad det finns kvar att kämpa för.
Jag har försökt att dölja det här, låtsats som att allt är bra. Jag vill inte vara tjejen som hela tiden ältar sina problem med andra och lägger över det på dem. Så ska det inte vara. Jag vet bara inte själv hur jag ska hantera det här, jag vet ju knappt själv vad som är fel. Känner mig bara så trött på allt. På mitt liv, på skolan FRAMFÖR ALLT som jag i stort sett aldrig har trivts i. Men jag vet inte hur jag ska göra. Samtidigt som jag vill få en helt ny start i en ny skola så tar fortfarande rädslan över. Rädslan att det ska bli värre än vad det är nu.
Och mina vänner.. vilka är dem? Jag vet inte ens var jag har dem. Vem jag kan lita på och inte. Vem jag kan se som en äkta vän. Det känns inte som det finns någon jag kan snacka med om det här. Många vet en del men inte allt. Allt håller jag för mig själv, och sedan låtsas jag vara glad och må bra för att inte det inte ska märkas hur jag mår, men det märks ändå. Folk har börjat reagera, men jag kan aldrig ge dem något svar. Skyller på att jag är trött och inte pratsugen, när jag egentligen har tusen saker jag vill säga och få ur mig.
Det har hänt mycket det senaste året. Ny skola och nya vanor, och Sofian och vänner hit och dit. Om saker bara hade kunnat vara mer annorlunda. Om jag hade chansen att spola tillbaks tiden skulle jag fan göra det.
Jaja ska inte gnälla mer i den här kassa bloggen som jag aldrig skriver i.
Kommentarer
Trackback
